Vad kan du se med en stjärnkikare?

I denna guide har vi gjort en kort beskrivning av vad du kan förvänta dig (men inte är garanterad) att se med din stjärnkikare baserat på tubens storlek och därmed teleskopets prestanda.

Det är viktigt att förhållandena är optimala när du observerar natthimlen med din stjärnkikare. Det ska vara klart väder, låg ljusförorening och låg atmosfärisk störning. Speciellt när du vill observera galaxer och nebulosor krävs minimal ljusförorening. Då behöver du vara på en mörk plats. För planeter och månen räcker det ofta med att stå i trädgården eller på balkongen. Om det är för mycket ljusförorening kan du komplettera med ett Light Pollution filter.

Vi rekommenderar att du läser hela guiden oavsett vilket teleskop du har eller är intresserad av. Då får du bäst inblick i skillnaderna i teleskopens prestanda.

Viktigt: Det du kan se med ett 70 mm teleskop kan du också se med ett 114-130 mm teleskop och ett 150-200 mm teleskop. Det du kan se med ett 114-130 mm teleskop kan du också se med ett 150-200 mm teleskop. Under "70 mm teleskop" står när de stora planeterna är bäst att observera. Detta gäller alla teleskop.

En sak är viktig att komma ihåg; tålamod är vägen till framgång med en stjärnkikare. Det är sällan man hittar planeten eller stjärnnebulösen på första försöket. Även när objektet är funnet krävs tålamod och ofta flera försök för att se detaljerna. Övning ger färdighet!

Vad kan jag se med ett 70 mm teleskop?

Denna typ av teleskop är idealisk för en yngre nybörjare som fått ett spirande intresse för astronomi. En bonus med ett linssystem är att det kan användas under dagtid för landskapsobservation.

Månen

Månen är ett av de enklaste objekten att observera med ett teleskop, och du kommer bli förvånad över hur många detaljer du kan se – även med ett 70 mm teleskop. Det är ett av de bästa objekten att börja med eftersom den står nära jorden.

Månen framstår skarp och detaljerad, och med ett 70 mm teleskop kan du observera månens kratrar, bergskedjor och maria. Även om du inte får de finaste detaljerna som större teleskop kan ge, är månen ändå imponerande och ger en fantastisk känsla av dess geologi. För att framhäva månens karaktär rekommenderas ett månfilter.

Kratrar: Kraterlandskapet är ett av månen mest imponerande drag. Med ett 70 mm teleskop kan du se många stora kratrar som Tycho, Copernicus, Kepler och Plato. De ser ofta ut som mörka fläckar omgivna av ljusare områden. Vissa kratrar, som Tycho, har en tydlig mittpelare med strålar som sträcker sig över kratern.
Maria: Månen har stora mörka områden kallade maria, som är låglandsområden fyllda med basaltisk lava. De har ett mycket mörkt utseende som kontrasterar mot de ljusare höglandsområdena. Med ett 70 mm teleskop kan du lätt se områden som Mare Imbrium och Mare Tranquillitatis.
Höglandsområden: Dessa är ljusare och högre områden med många små kratrar och berg. Du kan se den stora oregelbundenheten på månens yta här.
Berg och dalar: Du kan även se berg och dalar på månens yta. Den mest iögonfallande bergskedjan är Alpes, som är lätt att se vid övergången mellan maria och högland.
Faser: Månen har olika faser (nymåne, tilltagande, fullmåne och avtagande). Under fullmåne syns inga skuggor och bergen "försvinner". Under andra faser blir skuggorna tydliga och ger en fantastisk 3D-effekt.

Planeter

Med ett 70 mm teleskop kan du observera de större planeterna i solsystemet som Jupiter, Saturnus och Venus. Det blir inte hög detaljrikedom, men du får en bra första inblick i deras utseende. Ett planetfilterset kan vara ett bra tillbehör till ett linseteleskop. Det gör inte planeterna större eller avslöjar nya detaljer, men framhäver kontraster och gör vissa egenskaper lättare att se.

Saturnus: Saturnus och dess ringar är imponerande att se, även i ett mindre teleskop. Planeten är gulaktig och ringarna syns som en ljus linje runt ekvatorn. Det går inte att se ringarnas indelning i detalj, men du känner igen planeten. Saturnus är bäst att se i opposition, när jorden står mellan Saturnus och solen, vilket sker ungefär en gång per år.
Jupiter: Med ett 70 mm teleskop kan du se Jupiters fyra stora månar (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) som små prickar runt planeten. Ibland kan du se alla fyra, ibland bara några få beroende på deras position. Jupiter har också atmosfäriska band som ser ut som ljusa och mörka ränder, även om detaljerna är begränsade. Bästa observationsläge är i opposition, en gång per år.
Mars: Mars ses som en skiva som varierar från röd till orange beroende på atmosfär och stoft. Du kan se större mörka områden som Syrtis Major och Hellas Planitia samt ana polarkapslarna. Bäst att se vid opposition, ungefär vartannat år.

Solen

Observera: Aldrig titta på solen utan solfilter. Hitta ditt solfilter här.
När du tittar på solen kan du se solfläckar, som är mörka områden med lägre temperatur på grund av magnetisk aktivitet. Antal och storlek varierar med solens aktivitetscykel.

Under hög aktivitet kan solutbrott och solvindar påverka jordens magnetfält, men dessa är svåra att se med ett 70 mm teleskop.

Galaxer

För att se galaxer krävs så mörk himmel som möjligt då de är svaga objekt. Genom ett 70 mm teleskop ser de ut som små diffusa ljusfläckar utan detaljer men du kan ändå få ett intryck av dem.

Andromedagalaxen (M31): Den största galaxen i vår närhet och möjlig att se med ett 70 mm teleskop. Du kan se dess diffusa ljus och ovala form.
Triangelgalaxen (M33): Svagare än M31 och kan vara svår att se, men under mycket mörka förhållanden kan du kanske skymta dess diffusa skiva.
Messier 81 (M81) och Messier 82 (M82): Lätta att hitta i stjärnbilden Stora Björn. M81 är en spiralgalax, M82 en stavgalax. Syns som små diffusa fläckar.

Vad kan jag se med ett 114-130 mm teleskop?

Dessa spegelteleskop passar ofta den vuxna nybörjaren och ger bättre synlighet och högre detaljrikedom än mindre teleskop (60, 70 och 90 mm linseteleskop). Du ser allt som mindre teleskop visar men med större skärpa, och fler objekt blir synliga. Att använda planetfilter rekommenderas för att framhäva detaljer på planeter.

Planeter

Saturnus: Ringarna blir tydligare, speciellt i 130 mm teleskop. Du kan se Ring A, B och C, och Cassinis delning som mörk linje mellan Ring A och B. Titan kan ses som en ljus prick nära planeten.
Jupiter: Bälten och färgnyanser blir tydligare, du kan kanske se små stormar och den röda fläcken. De fyra månarna syns klart och du kan följa deras rörelser. Ibland syns månskuggor på Jupiter.
Mars: Överflatedetaljer blir mer synliga, som mörka områden och polarkapslar.
Venus och Merkurius: Lätta att se som ljusstarka planeter, men detaljer syns inte på grund av täta atmosfärer. Du kan däremot observera deras faser.
Uranus och Neptunus: Svåra att se i detalj, men syns som små skivor. Uranus framstår blågrön, Neptunus blå. Ett 80A blå planetfilter hjälper att framhäva färgerna.

Galaxer

Galaxer syns nu med mer detaljer, t.ex spiralarmarna i M51 (Virvelgalaxen) och det mörka bandet i Sombrerogalaxen. Du får en bättre känsla för deras form och struktur.

Nebulosor

Oriontågen M42: En av de mest kända och lättast observerbara nebulosorna. Den lyser som en ljus sky med grönaktig ton i mitten. Ett O-III filter rekommenderas för att framhäva den gröna färgen.
Dumbbelltågen M27 och Ringtågen M57: Planetariska nebulosor med tydliga former. Med bra förhållanden syns strukturer. O-III och UHC-filter hjälper att framhäva detaljer.
M78 (reflektionsnebulosa): Känd blå nebulosa i Orion. Syns som svag och diffus. UHC-filter rekommenderas.

Stjärnhopar

Plejaderna (M45): En av de mest kända och lättaste öppna stjärnhoparna att se.
Fjärilskluster (M6): Mindre och kompakt stjärnhop som liknar en fjäril.

Vad kan jag se med ett 150-200 mm teleskop?

Ett spegelteleskop med 150-200 mm tub ger bättre möjlighet att se galaxer och deep sky-objekt tack vare bättre ljusinsamling och upplösning. Det innebär högre detaljrikedom och att svagare objekt syns bättre.

Galaxer

Du kan se fler detaljer i galaxer, inklusive spiralarmar, stjärnsystem och kärnan. Exempelvis är det lättare att se spiralarmar i Andromedagalaxen och Virvelgalaxen (M51). Även galaxer som Pinwheel (M101) och Cigar (M82) blir synliga och du kan skymta strukturer om förhållandena är optimala.

Planeter

Jupiter: Bälten ses i högre upplösning och små stormar eller färgförändringar kan upptäckas. Den röda fläcken är lättare att se och månskuggor syns tydligt.
Saturnus: Ringarna är mer detaljerade och Cassinidelningen syns bättre. Stormsystem och hvirvlar i atmosfären, särskilt vid polerna, kan observeras vid bra förhållanden.
Mars: Fler ytdetaljer, som stora kratrar, sanddyner och polarkappan, blir synliga.

Stjärntågor

Oriontågen (M42): Du kan se tydliga detaljer, ljusare områden och kanske trapezgruppen av stjärnor i mitten. O-III filter rekommenderas för att framhäva grönaktiga toner.
Dumbbelltågen (M27): Bättre synlighet av form och volym, inklusive svaga ytterkanter. O-III och UHC filter hjälper till att framhäva nyanser och öka kontrasten.
Ringtågen (M57): Framstår som en tydlig ring med detaljrikedom i centrum.

Lycka till med din stjärnkikare!